Att ingripa eller inte ingripa? Det är frågan.  

Journalister som tvingas kliva ur sin roll som reportrar och ingripa i en situation kan uppleva negativa effekter i sin mentala hälsa. Konceptet kallas för moralisk skada och sker då journalister finner sig vid ett vägval: att ingripa eller inte. Den linjen som ska separera vad som är rätt och fel suddas ut och det moraliska dilemma som uppenbaras kan påverka det mentala välmåendet.

Olikt PTSD, är moralisk skada inte en mental sjukdom men det går att länka till två primära känslor: skuld och skam. Skadan går exempelvis att observera bland de journalister som bevakade flyktingkrisen i Medelhavet 2015. Enligt en rapport från Reuters Institute for the Study of Journalism från 2017 upplevde många av de journalister som aktivt blev involverade i att hjälpa flyktingarna moralisk skada i efterhand. Rapporten kom fram till slutsatsen att branschen behöver nå ett konsensus för att identifiera var den moraliska linjen ligger.

I den här artikel i The New Statesman skriver Clothilde Redfern, ledare för Rory Peck Trust som stödjer frilansjournalister, om forskningen kring moralisk skada och refererar till Anthony Feinstein, professor vid University of Toronto, som påstår att moralisk skada är vanligare än PTSD. Men trots att det ska vara vanligt förekommande så är mer än hälften av journalisterna omedvetna om konceptet och hur det kan påverka deras jobb och välmående, skriver Redfern. Och värst drabbade är frilansjournalisterna, som inte har något skyddsnät i form av kollegor. 

Redfern pekar även ut de journalister som känner sig svikna av sina redaktörer för att vara i stor risk för moralisk skada. Redfern skriver om Sanna Terlingen, en grävandejournalist från Nederländerna som specialiserar sig i migration, människohandel och organiserad sexuella övergrepp, och hur hon kände sig skamfull då hennes artiklar inte ledde till någon förändring. 

“Ingenting förändrades efter vår publicering, orättvisan fanns fortfarande kvar. Det kändes som ett svek – ett svek mot alla källor som hade modet att lita på mig med sina berättelser, ibland även utsätta sig själva för fara, och ett personligt svek när mina redaktörer valde att inte fortsätta utredningen,” berättar hon för Redfern. 

Men med det växande behovet av professionell psykologisk hjälp bland journalisterna tror Redfern att vi kan komma att se mer hjälpande resurser. Feinstein har börjat att utveckla en skala för moralisk skada, likt det som redan finns för militärer, för att börja identifiera och kvantifiera moralisk skada bland journalisterna. 

Och Redfern uppmanar till bättre utbildning inom etik för journalister. Tidigare rön har varit begränsat till att undvika att ingripa, med det räcker inte, menar Redfern. Och att förändring kommer att ske, det är Redfern säker på.

”If we don’t look after journalists, who is going to remain on the front line of our democratic freedoms?” skriver hon.